Det var en helt vanlig dag mamma satt på hastnet.se och kollade på D-ponnyer och jag sa till mamma att antingen vill jag ha en d-ponny som går LA eller en ponny som är 5 år som är ganska grön men har kapaciteten till högsta klasserna, då sa genast mamma att hon hade hittat en och det var då lissa. På annonsen stod det att hon var snäll att hantera,lasta, vara ensam och sånna grejer. Det stod bara sto, 2005 Lady Gaga!

Vi åkte och provred henne hon var inte alls snygg som på bilden, hon hade bajs på hela bakbenen och torkat bajs i svansen. När det väl var min tur att rida så gick det ändå okej hon var snäll och gjorde det man bad om hon kunde ju bara skritt,trav galopp och knappt skänkelvikning hon hoppade ett 60 hinder och ramlade över det typ. Hon bockade till och försökte slänga av mig men nope jag satt kvar!
När vi väl åkte hem från den där hemska provridningen sa vi att vi inte ville ha henne båda jag och min syster men nope mamma sa att det är bara henne vi får så vi fick ta henne-
Ändå så längtade man att hon skulle komma, hon kom hem till fagereke den 21 Juli 2010 och där stod vi ägaren till Lissinard Lady Gaga ett skäcksto på 5 år som inte kunde alls mycket. Hon hade 1 månad innan ungefär importerats av emma till sverige från Irland.
Våran resa började jag hade absolut inga mål med henne hur kunde man sätta mål på en sån ponny? jag red och tränade mycket för camilla och hon vilade var tredje dag. Efter 1 månad så var jag på min första tävling där jag stod hade en klubbhoppning där jag hoppade 40 & 60cm 40cm fick jag 4 fel och 60cm klarade jag felfritt.
Vi tränade och tränade en gång i veckan för camilla om inte fler dagar. Efter att vinten hade kommit så red vi bara i snön och hade roligt och hon skulle precis ställas av för 4 veckors vila. När vi satt igång henne i januari så började hon stegra och vägra gå efter några gånger men vi trodde bara det var trams så vi sa ju till henne och visade att det var fel. Camilla sa vad jag skulle göra när hon stegrade och vägrade gå och göra som jag bad henne, men i februari så kollade vi upp henne för det gick inte äns hoppa upp på henne förräns hon stegrade så högt så vi nästan gick omkull och vetrinären kunde inte se något hon halatade inte eller ömmade inte.
Då bar det av mot skara för att kolla henne hos en riktigt duktig vetrinär, hon kollade i magen och det var inget men sen tog dom röngen bilder och det visade att hon hade typ någon nervskada eller något i svansroten så det var alltså svansen som orsakade hela skiten!

Hon fick VILA i 4 månader och gå i en liten fyrkantig sjukhage min mormor och morfar åkte upp på dagarna och gav henne hö och var lite social med henne. När vi åkte tillbaka till ramkvilla så var allt läkt och hon mådde bra igen och det var en riktigt härlig känsla.
Vi fick sätta igång henne igen och det gick ganska bra, bara att hon stegrade ibland men det var nog bara att hon inbildade sig att hon hade ont. Efter en månad så var vi ganska igång vi hade börjat galoppera och i början av augusti tror jag så hoppade vi några små hinder som gick ganska bra. När jag väl flyttade till skolan så började jag träna för olof hellberg och då förändrade sig allt, hon visade att hon ibland kunde hoppa jätte bra och fint men ibland att hon var ursel!
Efter några träningar så åkte vi ut på våran första tävling och det var en 90 klass och vi blev felfria tror jag inte riktigt så att jag kommer ihåg våra resultat så sena..
Innan jullovet kom så tävlade vi massor av 1m (LB) och hon gjorde det klockrent bara att man hade sånt där ret pet ibland men förövrigt var hon super fin!
Efter en vila på 4 veckor så satt vi igång henne och hon var super fin hon kunde skänkelvikning,hoppa 1m och vi hoppade enstaka hinder på 110(LA). Jag var lycklig och tänkte på 1 år så gick hon från ingenting till LB hoppning och nu i våras debuterade vi LA(110) med 4 fel och jag var världens lyckligaste flicka det var först iår jag satt mitt mål med henne och jag vet inte än om jag kommer lyckas! Idagsläget tävlar vi LB & LA med placeringar i LB och ska precis innan jullovet hoppa en msv b bana på skolan på deras klubbhoppning och se hur det går.

Idag är det bara 1 år 4månader kvar jag får tävla henne sedan får jag inte det, det här sista året det ska jag verkligen ta vara på vi ska visa vart vi har lärt oss och vart vi ska! För i mina ögon är ingentingen omöjligt! 
finns 3 ord för den här ponnyn !